Om

Jag har länge tänkt på att skriva en blogg men inte blivit färdig till det. Det fanns alltid andra saker som jag tyckte då var viktigare. Det fanns några personer som har frågat mig varför jag inte skriver en blogg så ur detta föddes idén om att starta en blogg. Denna blogg är en hyllning till min son Marcus som dog 2010. Låt hans minne leva vidare. Jag kommer berätta om min väg genom sorgen tills där jag står idag, mina tankar och funderingar kring svåra situationer i livet. Jag hoppas att jag kan inspirera andra till att inse livets skönhet.

 

Presentation

Pinga Frisim SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

Sidor

Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Människor...förväntningar


                                     Hjärtligt välkommen till min blogg  :-*



Vi förväntar oss TACKSAMHET,

                           UPPSKATTNING och

                           BEKRÄFTELSE av andra men ger det inte till andra.



 foto Buddhism


Vi lägger ut negativa texter på Facebook med "jag är sjuk",

                                                                           "ännu en sömnlös natt",

                                                                           "sjuk igen",

                                                                           " trafiken fungerar inte" o .s. v.

utan att tänka på att vi hela tiden påverkas av allt runtomkring oss.

Inga negativa texter har någonsin hjälpt någon.

Så varför gör vi det?!

Jo,för vi förväntar oss bekräftelse, uppskattning och tacksamhet av andra utan att ge något tillbaka.


Men livet ,mina kära vänner handlar om at ta, och ge någonting tillbaka.

                         Så...Glöm inte säga "Hej" till din granne även när det regnar.  


                                                Tack för du läste detta inlägg.  :-)


                                                        Kram Anna

      


         

Människor...livets gåvor

                 

                                          Hjärtligt välkommen <3


 


En av mina vänner skrev en liten berättelse till mig. Den vill jag gärna dela med mig av till er  :-*


" En liten pojke berättade för sin lärare att han kände sig ensam

Läraren tittade upp på honom och sa:

- Hur kan du säga att du är ensam?!  Ser du inte fåglarna?

Hör du inte vinden som blåser i trädkronorna?

Ser du inte fiskarna i vattnet?

Hör du inte fåglarna sjunga hela dagarna för dig och mig?

Så hur kan du säga att du är ensam?!

Ser du inte din hund springande mot dig varje gång du kommer hem från skolan?

Din mamma pussa dig på kinden och din pappa klappa dig på huvud?

Dina småsyskon som busar mot dig?

Och dina kamrater i skolan som möter dig med glädje?!

Så hur kan du säga att du känner dig ensam?

Det finns så människor som älskar dig, djur och natur som skänker dig gränslös kärlek,

allt detta är livets gåvor till dig för att du ska må bra!

Du ska bara se dem :-*


Jag tycker väldigt mycket om denna berättelse. Den innehåller en viktig poäng.



                       "Spring inte förbi livet! Stanna till och se dig omkring"  :-*

                                                            Tack snälla för du ville läsa detta,


                                                                        kram Anna







Äldre inlägg